Första skoldagen när treorna var tillbaka. Jag var hur nervös som helst och kunde inte sova alls inatt. Jag mötte dig inte som tur var men jag såg dig när du satte dig i matsalen, tusan vad fin du är människa. Men jaja.
Idag gick vi i skolan till klockan sex för vi övade med kören i kyrkan. Redan på måndag ska vi ju sjunga upp för både skolan och folket i kyrkan. Jag skiter fullständigt i om det skiter sig i kyrkan men hoppas gud är med mig i skolan alltså. Gör jag bort mig för skolan hittar ni mig upphängandes i ett rep i badrummet.
På tal om något helt annat. Jag måste verkligen skärpa till mig. Jag var helt rökfri i 50 dagar. Sen började jag feströka och det gick ju bra. Sen när jag en dag var så dum så att jag tänkte att det var lugnt att ta en cigg i nyktert avstånd eftersom jag klarade av att feströka. Visst jag klarade det från början. Rökte några gånger i veckan. Här sitter jag nu och luktar rök om tröjärmen. Jag skäms. När folk frågar mig säger jag att jag inte är en rökare. För att jag är ju inte det, eller? Jag röker varje dag men jag röker aldrig mer än två cigg. Jag röker någon cigg sen tar jag några slut. Och jag intalar mig själv hela tiden att jag inte har fastnat i skiten igen. Men varför fortsätter jag då att ta den där ciggen och varför vill jag alltid ha slutet av någons cigg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar