till allra bästa rebecka.

Jag saknar dig. Jag saknar att vara liten med dig. Jag saknar att smygröka med dig, att gå till sjukhuset och samla ihop blöta gamla fimpar och sen gömma sig någonstans och bara röka. Jag saknar att spela fotboll ute på somrarna på dig. Jag saknar vårat bullkrig då du kletade in vaniljbulle på hela min nya skinnjacka och vi fick sitta hos rektorn. Jag gråt och vi skrattade. Jag saknar att gå runt i kvarteret och samla in pengar till en "lisebergsresa" för att sen köpa upp pengarna. Jag saknar att få skäll av rektorn och av lärare med dig. Jag saknar att sparka sönder fönsterrutor med fotbollar sen springa därifrån. Fy fan vad jag saknar dig. Det var beckis och jullan. Ingenting kunde skilja oss åt. Folk älskade och hatade oss samtidigt. Kan jag inte bara få bli liten igen och gå igenom alla dom åren med dig igen? Jag älskar dig min lilla beckis.