Sitter och läser mina gamla sms. Jag har inte ens raderat dina sms än. Klarar inte av att radera dom och klarar knappt av att läsa dom. Vad hände? Allt kom så jävla plötsligt. Du skrev så himla fina saker till mig. Sen kom det en dag då du bara inte ville träffa mig. Vi träffade inte varandra länge. Och jag vet inte alls vad du kände för mig. Men jag kände så otroligt mycket för dig. Gör det fortfarande. Jag har varit kär förut. Men jag har alltid haft min ångest. Alltid en liten bit av osäkerhet. Aldrig fattat hur man kan sakna en person jämt. Eller hur man jämt vill ta på dom. Men sen kom du. Jag saknade dig jämt. Till och med när du hållde i min hand. Kunde inte sluta le när du kramade mig. Och när du sov här låg jag och luktade på min kudde som luktade du. Och mitt huvud nådde bara upp till ditt bröst när jag kramade dig. Kanske var det jag som blev jobbig.