Är ganska kass på att skriva på bloggen. Jag orkar aldrig och det känns som att jag inte har något att skriva, eller så har jag för mycket att ens veta vad jag ska skriva ut.
Du skriver till mig ibland, inte ofta. Oftast när du är full men det glädjer mig ändå. Vi pratar ju nästan aldrig längre. Ju mer du skriver desto mer saknar jag dig. Och jag kommer aldrig glömma dig. Visst, tiden läker alla sår. Och tiden har läkt mitt sår. Men tiden kommer aldrig göra att jag glömmer dig. Jag skulle aldrig göra allt ogjort och önska att jag aldrig träffa dig. Men.. Du gjorde så att jag aldrig mer vill vara kär. Det jag hade med dig var det bästa som hänt mig, men det försvann. Jag vill aldrig mer må så igen. Aldrig mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar