Jag är elak. Så jävla hemsk. Jag har världens bästa pappa, ändå är jag världens sämsta dotter. Jag är världens sämsta vän. Jag har inga kompisar kvar. Jag är äcklad av mig själv. Och här sitter jag och tycker synd om mig själv på bloggen. Fyfan vad sorgligt.
Och jag lägger upp det. Så alla människor kan se hur sorglig jag är. Varsågod. Godnatt.