Det blir allt svårare för mig att vara kompis med dig. Jag har klarat det länge, men gör snart inte det längre. Jag försöker gömma undan mina känslor för dig. Men det är svårt när du behandlar mig som du gör. Du pussar mig i pannan, håller min hand och leker med mina fingrar. Jag undviker det jag känner för att jag inte vågar ta steget. Det känns som att jag vet att det skulle gå åt helvete. Men ändå så frågar jag mig själv: Varför skulle det?
Jag känner något för dig jag aldrig någonsin känt för någon annan. Igår var du här till två. Men när du gick började jag gråta, aldrig gjort det förut för den orsaken. När jag inte är med dig så tänker jag på dig.