Orkar inte bo hos pappa. Hatar det. Och jag älskar verkligen att bo hos mamma. Orkar inte vara osams med min bästa kompis heller, killen som betyder mer än någon annan. Kanske inte direkt ovänner. Vi pratar med varandra och så men tanken på hur besviken,arg och ledsen han förmodligen är gör mig förstörd.
Orkar inte vara mig längre. Jag vill vara mig som jag var förr. Blyg har jag alltid varit, men det är hinder man kan hoppa över. Men att ha fobi över att prata med folk är värre. Speciellt när jag inte kan prata med dig. Du tror säkert bara att jag är blyg och att jag överdriver. Men så är det verkligen inte. Önskar att jag kunde få dig att fatta hur jobbigt detta är för mig. Jag önskar att du kunde vara i mina skor en dag och se hur det känns. Hjärtslagen, handsvetten, oron och allt. Det är verkligen jättejobbigt. Jag käkar tabletter och jag ska börja terapi. Vet inte mer vad jag kan göra åt det, jag gör mitt bästa.
Fick även reda på förut att världen ska gå under på lördag. Det skulle ju hända 2012 men det är tydligen inte så längre. Har lagt upp klipp på min facebook så ni kan ju kolla där. Gubben som berättar är verkligen helt säker på att det kommer hända på lördag. Sånt här skrämmer mig. Jag gillar inte döden och jag gillar inte att tänka på den. Och tanken på att precis alla människor ska dö är värre. Låg och bara kramade mamma förut. Ville bara gråta. Jag hatar sånt här. Till helgen ska jag bara vara hemma med johan och mamma och förhoppningsvis min syster också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar